den sista december 2011
ja och jag njuter verkligen av att sitta ensam i min lilla lya med mina kisar med ett glas rött. pastadegen ligger och vilar i kylen och ska ätas i form av spagetti med kantarellsås med Karin när hon kommer vid halv elva.
skulle kunna sammanfatta detta året men jag känner att det är för tungt fortfarande.. däremot så vill jag önska mig ett bra 2012. jag vill önska mig och mitt hjärta Karin ett lyckat arbets/studie år med mycket skratt och bra betyg.
min sång till dig.
där elljusspåren ledde hem till middagstid
där allting var modernt runt sjuttiosju
där låghusen slutade och skogarna tog vid
där bodde jag, där bodde du
där bodde jag och du
inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt
men det skälvde när du rörde vid mig
du var sjutton jag var sexton och jag skolkade från allt
jag ville bara vara med dig
jag ville bara vara med dig
nu får jag höra att du lever då och då ifrån en vän
det verkar dom som att allting är okej
jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen
och kanske undrar över mig
du kanske undrar över mig
där låghusen slutade och skogarna tog vid
där allt var tyst och stilla som på kort
där nätterna viskade om ett sporrande liv
och när ingenting var gjort
då när ingenting var gjort
det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan briserna snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig
men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen
men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig
men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du
där allting var modernt runt sjuttiosju
där låghusen slutade och skogarna tog vid
där bodde jag, där bodde du
där bodde jag och du
inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt
men det skälvde när du rörde vid mig
du var sjutton jag var sexton och jag skolkade från allt
jag ville bara vara med dig
jag ville bara vara med dig
nu får jag höra att du lever då och då ifrån en vän
det verkar dom som att allting är okej
jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen
och kanske undrar över mig
du kanske undrar över mig
där låghusen slutade och skogarna tog vid
där allt var tyst och stilla som på kort
där nätterna viskade om ett sporrande liv
och när ingenting var gjort
då när ingenting var gjort
det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan briserna snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig
men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen
men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig
men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du
stirra upp i taket natt
det är en sådan natt inatt.
kommer aldrig somna.
hade så gärna legat i Ps famn och pratat om musik hela natten för att sedan åka till jobbet tio över sex, en att utan sömn kan väl lika gärna spederas i sällskap..
Hemma hos Freja och Isak nu. Kaffet står ...
Hemma hos Freja och Isak nu. Kaffet står på bordet, Isak diskar och snart kommer mödrarna med alla barn och då ska det mysas med tant Emma och lagas lunch sen ska det pratas teater. Idag har det varit en rasriskdag.. Har stundvis gått med gråttunga ögon och rispande andetag och sen har jag fått komma ut och promenera och prata av mig med vovvarna och så har jag kunnat fnissa och le igen åt triviala hunddagissaker som inträffar var dag..men då har rispandet och tyngden över bröstet kommit tillbaks och jag har fått gå en promenad till.. Usch. Jag placera inte gärna ut denna ångesten heller.. Inte på mat inte på utseende inte på självhat inte på M utan jag försöker bara vara på jobbet och vara där. Andas frisk luft och accepter. Bara vara jag. Vi gillar väl mig va...?
När man åker en fullproppad buss ökar ånge...
När man åker en fullproppad buss ökar ångest av alla slag. På väg ner till Gustav för att passa Iris då Syster springer in och slåss om desigsmycken på hm.. Jag är svettig och min balans är dålig.. Jag skriver ju stående..! NU FICK JAG EN PLATS! Phu. Viskningar och folk som skrattar. Telefonsamtal. Svettlukter blandat med halstabletter. Klagan på förstörda plattade frisyrer. Vill tillbaka till sängen idag. Eller helst till jobbet, snabbt som fan!
Ise och Alasadir
allting är så mycket större nu,
par blir familjer
en Ise är född
och en Alasadir är född.
två välskapta pojkar är här och deras föräldrar älskar dom mest av allt.
nästan samtidigt gick min tvåsamhet i tusen bitar..
jag är dock glad att det finns två trygga katter och en alldeles egen familj som tycker om mig
och en bästa vän som är.
ska pilla lite med en ny hedder och bakrund nu.. eller? ska jag kolla på Arkiv x och somna tidigt..
kiropraktorn imon kl 9..
.kunde gett dig allt.
du gav det inte en chans. jag vet så innerligt väl att det kunde blivit fantastiskt.
jag kan inte andas
ikväll är det svårare än vanligt att andas.
jag vet inte varför, svårt att sätta fingret på..
ville inte åka hem från mor och far i söndags.. vill åka till Belize nu, men rexan är inte för än i april. då 4 veckor.
sol, bad, soul searching, mat, mayaindianer, djungel, pyramider och massa annat.
jag har skrivit till M för mycket de senaste dagarna. tror att det är på grund av honom jag inte kan andas. liksom det brustna hjärtat, de avslitna venerna, det stelnade blodet och kärleken som egentlgen bara är menad för honom.
jag behöver dig tillbaka.
jag vill ha dig tillbaka.
det gamla. eller helst något helt nytt. något helt nytt ärlig och mer levande och mer enkelt.
Sitter på bussen hem med tårfyllda ögon.
Sitter på bussen hem med tårfyllda ögon.
söndag.
är hundvakt. amerikansbulldog valp. nikki. 6 månade.
natten har varit ett helvete. mardrömmar och kyla.
jag var en städerska och husa på ett hotell och samlade på saltrester från folks gamla matrester. saltet samlade jag i en glasflaska med kork och när flaskan var full skulle jag vara tillbaka hos dig. jag fick sova i en lager hiss som åkte upp och ner.. på vägen ner en natt släppte hissens kedjor och grejos och hissen föll. men den landade aldrig. den vidgade sig och det blåste kallt. hissen föll så snabbt att jag flög uppåt, kunde inte hålla mig kvar på golvet och hela tiden blev hissrummet större och större. jag bara faller och faller. ensamt och kallt.
jag är rädd.
en filt. hos dig.
sitter ensam en fredag och väntar på att någon vill träffa mig. jag har hör av mig till massa folk. Ett par människor underkastar jag mig inte att höra av mig till igen. och andra ska jag träffa imon. Jag längtar till imon.
jag har inte kännt mig så här ensam på länge
KARIN!? sluta jobba!
det är väl mest bara en människa jag saknar. Michael.
men man säger att tiden läker alla sår, det känns ju som om en del av mig har dött.. en levande organism som funnits där i över 8 år är nu död men ändå är den andra halvan levande och fortfarande här i närheten men inte inom räckhåll.
jag skulle vilja bara ha en liten hemlig plats hos dig. där vi kunde mötas och vara. ligga nära under en filt. och ingen annan skulle veta om det bara du och jag. allt kunde vara som nu men vi kunde veta att om en obestämd tid skulle det bli vi igen för att under filten jobbar vi på alla problem.
varför vll inte någon ses?!
skärpning
tid att skärpa till mig?
jobbet
maten
kärleken och all den vidriga smärtan
lägenheten
framtiden? nej det är för tidigt..
viktigast är jobbet. mitt älskade jobb. alla hundar, arbetskamrater.. det är en jobbig tid nu och har varit och det kommer fortsätta vara jobbigt ett bra tag men jag behöver skärpa mig. för min skull. för allas skull.
jag kan inte gräva en grav åt mig själv när jag är 23 bara för att jag tycker att livet är skit efter att jag blivit lämnad, efter att jag fått ett litet återfall in i gamla matvanor. där ångest ersätt med ångest och mina destruktiva beseenden är som små plåster på de riktiga såren.
jag har fått besked idag om att jag måste ha läkarintyg från dag ett nu.. det är INTE så att jag har legat hemma bara för att jag har velat, ryggen/benet/ischiasen är en stort problem och min chef ifrågarsätter nu om hunddagiset är det bästa för mig.. jag kan inte för allt i världen tänka mig vara någon annan stans!!
när saker och ting är jobbigt, i privatlivet och på arbetsplatsen, så påverkar det ju ens vilja att göra saker och ting.. och när jag haft extra ont och varit hemma, så måste jag nu få ur mig att; situationen på jobbet som den har sett ut har påverkar mitt mående och mitt val att inte gå till jobbet.. det är ett undvikande att ta konfrontationer och konflikter när jag varit svag av smärta och orkeslös.
jag ska bli bra! jag är bättre än såhär.
Tar alla tårar och städar skiter ur lägenh...
Tar alla tårar och städar skiter ur lägenheten.
ryggsmärtor och oro
imon ses vi efter mer än tre veckor sedan du lämnade mig.
jag ligger i sängen nu och har rysligt ont i ryggen.. det rinner tårar när på kudden, varannan över dig och varannan av smärta.
jag önskar jag fick vara hos dig
i din famn
sova på ditt bröst
andas i takt,
hjärtslag och andetag.
Älskade Michael. Jag är så orolig inför imon, hur jag kommer reagera när jag ser dig.. hur du kommer vara mot mig.. och jag mot dig.
orkar inte tänka mer på det nu, det är det enda jag har gjort idag.
ska försöka sova.. arkiv x i bakrunden men ingen Dudu jämte mig, som det var förr när arkiv x rullade på datorn om sömnlösa nätter..
....
we through your love away.
